Frisering och skritta ut
Idag hände det något riktigt skumt! Jag hade, som vanligt, problem att få in Eddy från hagen. Problemet försvann alltså INTE genom att de nu är flyttade till vinterhagarna och installade. Han ville inte och jag stod och trälade. Helt plötsligt kommer Joyride (en av "gammelhästarna") bakifrån, puttar till Eddy i rumpan och går bakom oss en bra bit innan han stannar och tittar på oss och det ser ut som han tänker "gå med din matte nu snorunge". Sen var det inga problem alls! Så himla häftigt att få hjälp av en av de andra hästarna!
Det var dags för frisering idag. Jag tycker ju egentligen om långa manar, det passar honom. Men jag vill ju att han ska se vårdad ut så det fick bli att jämna till manen lite. Om det vart bättre eller sämre har jag inte tagit ställning till än:
Förhoppningsvis växer manen ut fort som det blir jämt överallt. Blev även att frisera hovskägget och öronen idag. Det vart iaf väldigt bra.
Det var ingen i stallet och jag var sugen på att ge mig ut själv. Det betyder mycket för mig att rida ut själv, det får mig verkligen att släppa allt runtomkring och bli ett med hästen och naturen. Kerstin har sagt att han fungerar bäst med någon annan häst. Men det är ju också en vanesak.
Skrittade först åt ena hållet (mot bilvägen) och förbi vinderhagarna. Det var inga problem alls. Vi vände i backen för att inte ge oss iväg för långt på "okänd" mark.
Tog andra hållet, samma som vi red på tillsammans med stoet för ett tag sen. Gick också bra, han gnäggade lite vid sommarhagen och hoppades på att det skulle vara någon där, det var det ju inte..
En bit bort stod 2 bilar parkerade. Då vart det stopp! De var otroligt läskiga sa Eddy och backade hellre okontrollerat än att gå framåt. Vi möttes lite halvvägs och jag nöjde mig med 2 steg fram och sen vände jag honom. Det är INTE ok att han gör som han vill. Men jag ville inte fortsätta med att backa heller. Gick kanon på tillbaka vägen.
Tog även 3:e vägen och skrittade nästan ända bort till husen. Det gick kanon, pigg och glad.
Hade tänkt att trava på banan några varv men en av tjejerna behövde ha hjälp med att ta in sin häst då en av de andra stona inte ville gå bort från utgången.
När jag hade hoppat av fixade hon det ändå. Så då fick Eddy gå in iaf.
Jag är nöjd trots lite ohyfs med backningar. Men som sagt, det är en vanesak! Han var ändå otroligt snäll, glad och framåt när vi var ute, och det är det som räknas!
Det var dags för frisering idag. Jag tycker ju egentligen om långa manar, det passar honom. Men jag vill ju att han ska se vårdad ut så det fick bli att jämna till manen lite. Om det vart bättre eller sämre har jag inte tagit ställning till än:
Förhoppningsvis växer manen ut fort som det blir jämt överallt. Blev även att frisera hovskägget och öronen idag. Det vart iaf väldigt bra.
Det var ingen i stallet och jag var sugen på att ge mig ut själv. Det betyder mycket för mig att rida ut själv, det får mig verkligen att släppa allt runtomkring och bli ett med hästen och naturen. Kerstin har sagt att han fungerar bäst med någon annan häst. Men det är ju också en vanesak.
Skrittade först åt ena hållet (mot bilvägen) och förbi vinderhagarna. Det var inga problem alls. Vi vände i backen för att inte ge oss iväg för långt på "okänd" mark.
Tog andra hållet, samma som vi red på tillsammans med stoet för ett tag sen. Gick också bra, han gnäggade lite vid sommarhagen och hoppades på att det skulle vara någon där, det var det ju inte..
En bit bort stod 2 bilar parkerade. Då vart det stopp! De var otroligt läskiga sa Eddy och backade hellre okontrollerat än att gå framåt. Vi möttes lite halvvägs och jag nöjde mig med 2 steg fram och sen vände jag honom. Det är INTE ok att han gör som han vill. Men jag ville inte fortsätta med att backa heller. Gick kanon på tillbaka vägen.
Tog även 3:e vägen och skrittade nästan ända bort till husen. Det gick kanon, pigg och glad.
Hade tänkt att trava på banan några varv men en av tjejerna behövde ha hjälp med att ta in sin häst då en av de andra stona inte ville gå bort från utgången.
När jag hade hoppat av fixade hon det ändå. Så då fick Eddy gå in iaf.
Jag är nöjd trots lite ohyfs med backningar. Men som sagt, det är en vanesak! Han var ändå otroligt snäll, glad och framåt när vi var ute, och det är det som räknas!
Kommentarer
Trackback
