He's Eddy

Idag var ingen rolig dag. Händelsen fick mig faktiskt att VERKLIGEN fundera... Jag har funderat hela dagen faktiskt..funderar fortfarande. Frågan jag ställer mig är "vad försigår i huvudet på Eddy".. Har inget svar än, men vi ska reda ut detta, tillsammans, han och jag.

Idag blåste det ganska mycket. Jag vet att hästar blir lite "på tårna" när det blåser, och det är helt ok. I "min värld" får de vara lite mer på sin vakt, de får bli räddare än vanligt. Det ÄR helt naturligt för hästar att bli rädda och vara på sin vakt. Det ingår i deras normala funktioner att rätt som det är bli rädda och kunna sticka om faran lurar runt hörnet. Eftersom jag och Eddy inte känner varandra än ville jag ju naturligtvis se hur han reagerar när det blåser, och det var just efter det som satte igång tankeverksamheten hos mig.

Det var som vanligt i hagen, han ville inte följa med. Jag backade honom, flyttade åt sidorna och sakta men säkert kom vi närmare och närmare grinden. Helt plötsligt vart det tvärnit åt alla håll utom bakåt. MEN när jag ändå öppnade grinden (med honom ett grimskafts-längd bort) så gick han helt plötsligt.
Jag gjorde sen en jävligt klantig grej, när han precis skulle gå in i boxen så släppte jag honom så han kunde gå in själv! Hoppsan, för det ville han ju inte. Som tur va hade jag lagt på bommen för dörren ut till gödselstacken, konstigt nog så tänkte han faktiskt försöka gå under den, fast den är lägre än honom. För att undvika katastrof fick jag kasta grimskaften framför näsan på honom för att skrämma honom så han vände sig, det funkade. Sen tog jag honom och GICK med honom in i boxen. Sen var det inga bekymmer alls. Han var precis som vanligt som han "brukar" inne i stallet. Vi gjorde oss iordning och gick ut på stallplan. Han tvärnita lite här och var som han "brukar". Tillslut var vi nere på banan och jag tycker ju säkerhet är en bra grej så jag satte för öppningen och så gick vi in. Märkte att han var lite stressad så för säkerhets skull la jag över tyglarna över halsen ifall han skulle dra sig så riskerar han inte att kliva på dom.
Hann inte många meter förrän han blåste upp sig, travade runt mig, kastade sig och blev väldigt väldigt väldrigt stressad, nervös och faktiskt rädd. Tänkte att vi skulle gå några varv runt banan först innan jag hoppade upp för att han skulle se att inget är farligt.
Det fortsatte med kastningar åt sidorna, jag hade full sjå med att se till så jag inte blev översprungen. Efter ett tag började han lätta ganska rejält i framvagnen så det var ganska jobbigt att hålla honom "nere på jorden".
Inte en chans att jag sätter mig på "den där". Även fast jag personligen har lättare att kontrollera en häst från ryggen när de är på detta humör så har jag hört/läst att människan lättare för över sin egen rädsla om man sitter på hästen än när man leder den. Och klart att man blir lite rädd och skakis när man har en lätt stegrade och fladdrande häst i ena handen, som man dessutom inte känner. Jag har hanterat många "problemhästar" i mina dagar, och jag vet att min andning är väldigt viktig när man har att göra med en rädd och stressad häst. Jag har ett hemligt vapen när jag själv blir rädd av en rädd häst, det är att sjunga. Om jag sjunger får jag en bättre andning och det känner hästen av, det gjorde faktiskt Eddy också! Funkar varje gång! 
Jag har lärt mig något om Eddy, och det är att han aldrig, aldrig skulle göra någon illa med flit. Men en väldigt rädd häst, kan också vara en farlig häst. Det är det som skiljer hästar mot människor, människan är rovdjur och hästar är flyktdjur.
Det blev till att gå in igen. Först ville han inte gå in i stallet men sen gick det bra. Han var livrädd hela vägen in i boxen men väl inne kom en djup suck och sen var han "sig själv igen". Han vet ju numer att efter att sadel och träns är av, då är det mat.
Han fick sin mat och sen blev det hagen igen. Livrädd på vägen till hagen, snurrade runt ett par gånger på vägen. Väl inne i hagen, var rädslan bortblåst. Han vet ju att det valkas något gott när man kommer in och ut från hagen!!! När jag gick ur hagen brallade han iväg till de andra. Han nästan vände i luften och satte fart så leran flög, ett par bocksprång kom det också!

Så, för att sammanfatta den dryga veckan jag har haft honom på Loviseberg.
- Han vägrar gå ur hagen
- Han backar okontrollerat när han ser något som är/kan vara otäckt
- Han blir livrädd när det blåser

Eddy har nerver..mycket nerver... Han känner inte mig. Han har på en kort tid varit med om mycket. En olycka på travet i våras, nytt hem, ny flock där han mobbas och nu nytt ställe och ny flock igen + att jag, som han inte känner, tvingar honom att göra läskiga saker. Det är ju inte konstigt att han är stressad, rädd och reagerar som han gör.
Nu till det som jag beslutade att göra, vilket jag till viss del skäms över men tror kan vara hjälp på vägen.
För att Eddy ska må bra, behöver vi lära känna varandra, träna på olika saker både ridning och från backen. För att vi överhuvudtaget ska kunna komma någonstans så måste både han och jag lita på varandra. JAG måste visa honom att han kan lita på mig. Att JAG är hans ledare och att han kan ty sig till mig när han blir rädd. Att vi kan stötta varandra. Men hans livserfarenhet tror jag är ivägen just nu pga att han blir väldigt stressad i de flesta situationer. Vi måste jobba för att komma framåt, det är mycket jobb, både för honom och för mig och för att vi ska kunna göra det så måste han stressa ner. Därför tog jag beslutet att köpa equi-calm, ett fodertillskott för att stabilisera hästars temprament i stressade situationer.
När jag var fodervärd på travaren Calle. Var han precis som Eddy är nu. Rädd och nervös och stressad. Han blev livrädd i vissa situationer. Då gav jag honom magnesiumtillskott och det fungerade kanonbra. Han lugnade ner sig och kunde då lära sig att lita på mig och vi kunde jobba tillsammans. Nu slutade den sagan inge vidare pga annat. Men den bandet som jag och Calle fick, var det ingen som hade fått med honom förut. Ingen kunde hantera honom mer än jag. Nu är det inte riktigt samma sak med Eddy, eftersom han inte är en elak häst som Calle faktiskt var från början. Men jag hoppas att vi genom detta kan lägga band på nerverna och kunna arbeta tillsammans. Jag kanske kan hantera Eddy med den stress som han har, men hur mår han av det? Det som känns illa med detta är att jag bestämmer hur hans temprament ska vara och förändrar hans personlighet. Men att utsätta honom för allt, när han redan varit utsatt för så mycket, känns inte heller bra.
Jag kan dra parallellen med mig själv. Jag är mörkrädd, och om jag var tvingad av någon annan att tillbringa mycket tid själv i ett mörkt rum så kan jag tala om att jag skulle bli förbannat glad om jag fick något för att inte vara rädd. Hoppas Eddy tycker det samma (om det nu fungerar)...
Har för övrigt även tagit bort all havre och ökat på betforen efter ridning :)