He's Eddy

På måndagen ledde spåren till Ullared och Gekås! Oj oj oj, så dyrt det vart. Hoppas verkligen att Eddy förstår och vet hur älskad han är då matte kom hem med:
- 2 nya dressyrschabrak med matchande benlidor
- Hönät för att stimulera lite inne i boxen
- e-vitamin för att stimulera muskeltillväxt och förbättra återhämtning (nu är det träning på väg =)
- Glansspray
- Flugspray
- Lila dressyrspö (mitt gamla gick förlorat i skogen vid vår upptäcksfärd)
- Hovtjära och pensel
- Aloe vera gel
- Sadelöverdrag
- Putsgrejer (sprayflaska!! Snabbt och enkelt, måste prova idag)
- Stångbett (hörsägen att ridtravare trivs med stång efter avslutat travkarriär! Upp till bevis)
- Shampo med aloe vera
- Liniment
- koner
- svart grimma (med glitter och ludd) och svart grimskaft
- Måttband, måste ju kunna se om killen är i rätt form =o)
- Boxskylt, finast i stallet

Matte fick:
- Ny ridhjälm
- Nya shaps

Ut till stallet på tisdagen för att plocka in allt och prova! Guuud, så roligt. Jag var som ett barn på julafton!
Tyvärr var bettet alldeles för stort =o(
Men jag vet nu att Eddy väger ca 535 kg. Jag har lärt mig att räkna ut en exakt foderstat och jag vart väldigt glad när jag upptäckte att han faktiskt fick ordentligt med mat, lite för lite proteiner men annars helt ok! När vi är mer igång med träningen så ska jag öka på pelletsen. Nu får han även e-vitamin varje dag!
Denna underbart soliga dag vart en liten tur i skogen med Mia och Geifa. En lugn tur!

Eddys hovar ser bättre och bättre ut för varje gång, de torkar upp kanon nu. Tog på lite tjära igår men nu ska jag låta de vara.

Nu har Eddy stallets mysigaste boxvägg:


Han pryder ju självklart även väggen i hallen (min fina present från maria):

Underbara sol =o)
Dags för upptäcksfärd. Hade sett en väg som går i skogen och jag hade förhoppningar att vi skulle kunna komma runt i skogen och sen ut på åkern och runt hela alltihopa. Eddy började naturligtvis att tjafsa redan i backen så det blev att hoppa av och leda upp honom. Sen hoppade jag upp igen och då gick det bättre.
Han skötte sig kanon en bra bit. Även över is och "träsk" som vi var tvugna att komma över för att komma in i skogen. Han verkligen ÄLSKAR att vara i skogen. Undrar om det finns orientering på häst? Då skulle det vara något för oss!
Det vart klättra upp och ner och över stock och sten, till slut kom vi till en backe som ledde oss upp på berget som är precis bakom sommarhagen. Där vart det tvärnit igen så jag fick hoppa av och leda honom igen. Jag tror faktiskt att det var för att vi var vääääldigt högt upp och han tittade ner i sommarhagarna. Han är nog höjdrädd =o)
Det var ingen smart väg vi tog, eller rättare sagt, det var ingen väg alls. Vi fick klättra i väldigt brant nerförsbacke (tur att jag gick). Det gick bra för Eddy men han har så väldans bråttom hela tiden, han bara stressar på. Efter mycket om och men kom vi ut på åkern. Tyvärr hade vi förlorat mitt älskade dressyrspö inne i slyn =o(.. Skit..
Ute på åkern kunde jag hoppa upp igen och rida hela vägen hem. Då gick det bra! Eddy var otroligt nöjd när vi kom hem. Han såg verkligen supernöjd och glad ut. Genomsvettig både han och jag. Jag tänkte att det kanske inte vart så lyckad ridtur men när jag ser på honom hur lycklig han är, då har det varit världens underbaraste tur! Han verkar ha hur mycket energi i kroppen som helst. Han älskar att jobba med kroppen och röra på sig.

All is är nästan borta, ridbanan går att använda = nu börjar träningen på allvar! GUD, vad jag har längtat!!!

I måndags fick Eddy vila, jag kom inte från jobbet förrän precis innan 18 så det fanns inte mycket tid kvar.
I tisdags, på min födelsedag, hade jag läntat efter en mysig ridtur! Solen sken och det var vår i luften. Vägen var skaplig att rida på med 4-bråddade fötter. Jag njöt i fulla drag ända tills backen då Eddy började dumma sig...igen.. jag trodde vi var över detta men icke! Gick så långt att jag var tvungen att hoppa av och leda honom upp för backen. Hmm... tills slut kom jag upp på ryggen igen och kunde fortsätta på en spänd häst. Det blev en upptäcksfärd i skogen. Ganska mysigt faktiskt. Eddy är som en ardenner eller nåt, han går fram överallt när man är skogen. Underbart!
Onsdagen var snorhal så det blev en kort kort promenad på vägen. Fick vända då det var alldeles för halt.
På torsdagen hann vi med en kortis i skogen. Eddy bråkade i backen igen, men vi kom upp och sen vägrade han gå förbi kurvan. Han är så jävla larvig. Det slutade med att jag lurade honom med att gå in i skogen och gå i skogen hela vägen bort och komma ut på vägen längre bort. Det var väldigt kul att se hans ansiktsuttryck när han upptäckte att vi kommit förbi där han inte ville gå. Höll på att skratta ihjäl mig. Eddy kan verkligen visa hur han känner och tycker genom uttryck i både kroppen och ögonen. Ha ha! LURAD!!
Fredag blev dressyr på banan och lite markarbete. 5 bommar på långsidan och 2 upphöjda på kortsidan. Han var underbar i traven idag. Först skrittade vi fram en bit på vägen så när vi kom in på banan kunde jag ta tyglarna direkt. Han sökte sig ner o fram direkt! Jag tror han saknat att jobba! Både med kroppen och hjärnan.

Jag sliter fortfarande med hans strålröta (eller svamp eller vad det nu är). Jag har börjat tvätta och skrubba varje kväll och sen ha på jodopax eller väteperoxid. Igår hade Cattis på tjära så det ska bli kul att se om det är något bättre idag. Jag tycker att det börjar torka upp, de har iaf inte blivit värre. Framfötterna är bättre och bakfötterna är "under kontroll". Huvudsaken är att han inte är halt eller öm så vi kan fortsätta rida/röra på honom så han fortsätter aktivera strålen.

Det är helt underbart att våren är på väg. Hoppas inte snön kommer tillbaka. Är så sugen på att börja träna på riktigt nu så vi kan vara med och tävla i maj. Dressyren kommer vi absolut vara med på, det är vi redo för. Hoppningen får vi se, vi måste ju komma runt en bana först. Jag tror inte det är något problem faktiskt, han är duktig. Så en bana på typ 40 är nog inga problem alls. Egentligen tror jag han kan komma runt vilken bana han vill, bara just det att han bestämmer att han vill det! Det är nog inte höjden eller banan som är problemet utan om han bestämmer sig för att vara "rädd" för det eller inte. Så fort banan har torkat upp så tänkte jag löshoppa honom, det har vi aldrig gjort så det ska bli kanonkul.

Det är helt underbart att ha en egen häst. Planera träning, ha kul tillsammans, nå framgångar tillsammans och sen få ett sånt band som vi är på väg att få.

Skrittarbete barbacka...

 Så fin!

 Myser..

 Myser ännu mer...

I måndags red jag Ida då hennes matte är i Thailand. Det var kul! En bestämd dam som jag fick sätta på plats, men efter ett tag var hon superhärlig att rida.


Eddy fick bli tömmad denna dag, han var inte riktigt på humör.

Tisdagen denna vecka blev till en härlig tur i skogen, bara Eddy och jag. Han skulle självklart larva sig i backen på hans vanliga ställe, men sen gick det bara. Vi tog en härlig galopp i skogen också! Underbart! Det hade snöat tills idag och det var vitt precis överallt på träden. Mysigt! På hemväg blev Eddy livrädd för en riktigt otäck GREN som låg på marken. Han hade ingen lust att gå förbi. Ha ha.. Tokiga häst! Efter en stund gick det bra.

Onsdagen var barbacka dag. Började med att longera för att värma upp och sen gjorde vi massa skrittövningar. Det gick kanonbra! Underbart bra! Travade lite (mycket lite) också i båda varv. Gick mindre bra...för mig...

Torsdagen var dressyr! Det är ju ganska mycket snö så det vart inte överdrivet länge idag. Mycket övningar i skritt och sen trav. Det går så förbannat bra nu, han är så duktig. Behöver mycket mycket mindre hjälper och han väljer själv att gå i form. När han tappar formen så behöver jag bara lirka ytterst lite så tar han den igen. Lyssnar kanon på skänklar, klarar öppna galant på volt och några steg framåt. Aldrig något töltande när vi ska trava. Vi behöver mer träning på avsakningar men övergång till trav funkar kanon. Han behåller formen fint. Halterna blir bättre och bättre, även där behåller han formen in i halten, när han står still så tappar han formen. Men sen får han tillbaka den innan vi börjar skritta igen. Han är sååå duktig. Mycket mjuk och fin i kroppen och mycket gladare.

Hovarna ser bättre ut, jag behandlar och ser över det och strålen börjar hårdna igen. Har på jodopax på alla 4. Längtar tills hovslagaren (den RIKTIGA) kommer den 7 mars. Skulle vilja att han kom nu.. Får se om jag kanske försöker att han ska komma tidigare... Men jag vill ta bort sulorna när han kommer och det kan jag ju inte göra än. Det är en svår balansgång.. Det bästa just nu hade nog varit att ta bort ALLA skor och låta honom gå barfota eftersom det ändå är snö. Men när snön försvinner kommer han ju vara jätteöm.. Usch, tänk om han kunde tala om för mig vad han ville, då skulle allt vara mycket lättare.

Jag som aldrig har haft egen häst har därmed inte haft ett eget ansvar över en hästs välmående osv. Detta leder ju självklart till att jag inte har kunskap om vissa saker och måste lära mig mer om detta. Jag är ganska extrem och letar information om olika saker HELA tiden. Så fort det är något jag är osäker på så letar jag information. Något som jag är väldigt dålig på är hovar! Jag tror på att ju mer naturligt för hästen desto bättre, det tycker jag om allt när det gäller hästar. När det gäller hovar så tycker jag ju naturligtvis att det bästa är om hästen kan gå barfota. När jag köpte Eddy så försökte jag ha honom barfota, men han ömmade så mycket att han knappt kunde gå.. Så för att inte Eddy skulle tycka att livet var pest och pina på nya stället så fick han på sig skor, med förhoppning att vi provar igen lite senare. Jag är väl införstådd med att detta är en invänjningsperiod då han är mest van att gå med skor på sig.

Letade hovslagare och fick tag på samma som Eddy hade haft hos förra ägaren (väljer att inte nämna hans namn). Det tyckte jag var bra då Eddy var så nervös och lite rädd för människor och ville inte att någon skulle komma nära. Denna hovslagare var ingen jag hade hört talas om förut, enligt honom hade han jobbat som hovslagare många, många år och samtidigt hade han ett annat jobb så hans företag som hovslagare inte kommit igång runt östergötland än. Han förklarade att han denna första gång inte kunde ta "vitt", eftersom företaget var vilande. Nästa gång skulle han vara igång igen och skulle då ta betalt som vanligt.. Ok, tänkte jag, inga konstigheter. Det är väl en svår branch.
Första gången han skodde gick bra. Eddy var lugn och skötte sig och Hovslagaren satte på skorna (detta var 26 september, 2011). Han sa att hovarna hade gått sönder lite och att det inte var säkert att de skulle sitta kvar då det inte fanns mycket att fästa i.

Efter 8 veckor satt skorna kvar och jag tänkte att det kanske är en bra hovslagare trots allt. Gång nummer 2 (15 november, 2011). Vid det här laget så tyckte jag att Eddys stråle inte såg så bra ut, det såg ut som att det var på väg att bli lite röta. Detta såg jag genom att det blivit ett veck i strålen back mot ballarna och jag kunde "gräva" ut lite svart gegg som luktade ganska illa (detta var på vänster bak). De andra hovarna såg bättre ut, men ändå inte som jag "vill" att en helt frisk stråle ska se ut.
Jag frågade hovslagaren och visade exakt vad jag menade. Han påstod då att "detta är helt normalt när en häst är skodd då den inte har kontakt med marken" (=detta är hans exakta ord!!). 
Jaha, tänkte jag. Men fortsatte att fråga vad jag skulle göra om detta blev värre. Han visade en liten flaska med ett medel "Thrush buster" som man kan använda, men sa att jag inte skulle vara så "hispig".... Så länge hästen inte haltar så är det inget fel på honom...
Jag fortsatte hålla koll på detta och hade på lite äppelcidervinäger "just in case", ett par gånger..

Inför nästa skoning, de 2 veckorna innan, så märkte jag på Eddy att han började bli lite ledsen. Jag tyckte inte att skorna satt så bra. De satt liksom mot ballarna, speciellt på bakfötterna. Det såg inte skönt ut och det såg ut som om det var trångt. Ett par andra i stallet påpekade att det såg ut som att hovslagaren tagit för mycket ut vid tån. Jag har ingen åsikt om detta, men jämför man på de andra hästarna så kanske det stämmer.. Jag är för osäker för att kunna detta.

Hovslagaren var inbokad kl 15:00 den 10 januari, 2012. Jag åkte tidigt från jobbet för att hinna och var tvungen att pga detta jobba hemifrån på kvällen. 30 min innan ringde hovslagaren och var sjuk... Mycket irriterande. Han skulle återkomma snarast för ny tid. Jag sa att det började bli lite bråttom då jag inte tyckte att skorna satt så bra och förklarade läget med ballarna. Men enligt hovslagaren var det ingen fara.

Ett par dagar senare ringde han och ny tid bokades den 16 januari, 2012.
När han kom så visade jag återigen strålen samt ifrågasatte hur skon satt och sa att jag tyckte att det inte såg bra ut. Jag sa rakt ut att det ser ut som att han har för stora skor på sig. Hovslagaren sa att det ska se ut så och sen sa han att han skulle sko på ett annat sätt denna gång. Han hade lovat mig snösulor och de hade han med sig som han klippte till för att de skulle "passa". Tyckte dock att även de var för stora då det blev som en "ficka" fram i tån och ifrågasatte och undrade om det inte kunde komma in mer fukt då? Det kunde det inte enligt hovslagaren. Han skodde precis likadant som sist och sa att detta är det allra bästa för hästen och att jag skulle lita på honom som verkligen kan sina saker...
En annan häst i stallet har samma hovslagare och blev skodd (på samma sätt, men inte lika illa) efter Eddy. När denna häst en gång ville sätta ner bakfoten, antagligen för att återfå lite balans, (jag såg allt då jag stod inne i Eddys box och tittade!) blev hovslagaren så förbannad så han KASTADE ner bakbenet på henne och slog henne med HAMMAREN på rumpan. Men huvudet på hammaren! Stackars Ida blev jätterädd och fick antagligen mycket ont. Då det bara var dottern som såg detta, mamman var nog inte där då, så blev han inte tillsagd. Inte lätt för en 12-åring (?) att säga till en vuxen karl om detta! Det hade inte jag heller vågat. Men oj oj oj, om han hade slagit Eddy... Då hade han vetat att han levde!!

I måndags, 13 februari, och ungefär en månad sedan hovslagaren var sista gången, ser Eddys hovar allt annat än bra ut. Förra veckan kom en annan hovslagare till stallet och vännerna i stallet visade Eddy för honom. Då han är en ärlig hovslagare som inte pratar skit om andra i samma bransch, så blev hans kommentar "så där hade jag inte skott en häst". 

Nu till det värsta: Eddy har strålröta!!! Det är värst i vänster bak, dvs samma hov som jag flera, flera gånger frågat hovslagaren om. I måndags, 13 februari, insåg jag detta då den bakhoven "rasade" när jag kratsade den. Jag är väldigt noga att få bort skit under snösulorna. Massa äckligt, svampigt horn bara lossnade under hoven. Strålen såg för jävlig ut! De andra 3 hovarna såg bättre ut, men fick sig en skvätt med äppelcidervinäger. Vänster bak fick både strålrötemedel och jodopax på sig.
Igår, tisdag, var det lika illa, om inte värre på vänster bak.
Kunde inte låta bli att ta bilder:

Nedanstående bild visar tydligt att strålen är angripen. Längst mot tån är strålen helt borta och det är otroligt fuktigt. De hack som syns i strålen är de som hovslagaren gjorde när han skar bort från förra skoningen.
Man ser också hur illa skon sitter.


På denna, tyvärr lite suddiga bild, ser man hur jag får ner en bit av en trasa i vecket (som var helt normalt enligt hovslagaren).


Här har jag haft på jodopax för att torka ur och senare gjorde jag ett "omslag" där jag hade jodopax på bomull som jag la i hoven och sen täckte med silvertejp. Detta fick Janne ta bort i morse.

Nu har jag ringt och bokat tid med en välkänd hovslagare med mycket gott rykte (Roger Björn) och som har ordning på sitt egna företag! Jag hoppas jag aldrig kommer att bli lurad igen av någon ska ska föreställa expert. Jag kommer fortsätta ifrågasätta och ställa hur mycket "dumma" frågor som helst.

Jag ska alltid lita på min magkänsla från och med nu!

Ibland kan jag tänka på hur fort det gick när jag köpte häst. Jag tittade aldrig runt och tittade, åkte inte och provred som man normalt kanske borde göra. Jag såg en ganska dålig bild på en häst på blocket, en häst som inte gick i form, som var tom i ögonen och hade en väldigt konstig kroppsform. Men ändå var det något med honom som gjorde att jag svarade på den annonsen. Istället för att åka och titta och provrida alla "fina" halvblod eller andra hästar som kommit längre i utbildningen så hade jag nästan bestämt mig bara av den bilden. Texten beskrev att han blev mobbad i flocken och måste flytta så snart som möjligt.
Jag åkte så fort jag kunde ut och tittade på honom och tog med mig min syster. Hästen som jag mötte var övermusklad fram, mager så jag kunde lägga fingrarna mellan revbenen på honom. Höftbenen stod ut och han såg verkligen inte mycket ut för världen. Jag hade varit väldigt sjuk ett tag så jag kunde enbart titta när ägaren red och sen sitta lite på honom i skritt.  Ägaren lovade att ha honom kvar så jag kunde provrida ordentligt veckan efter, när jag hade frisknat till.
När det var dags för provridning tog jag med Anneli som är duktig på hästar, det kändes tryggt att ha henne med mig. Vi tittade ordentligt på honom och kände igenom kropp osv. Jag märkte att han kände igen mig lite från gången innan men brydde sig inte så mycket om mig.
Väl uppe på ryggen så red vi ut till åkern. Första traven på honom gjorde mig helt överväldigad! Denna häst på 158 cm hög tog de maffigaste travsteg som jag någonsin varit med om. Jag nästan flög ur sadeln av hans kraft.
Dock kände jag att han var otroligt stel och det var mycket att jobba med.,. Galoppen fick vi inte till på åkern och det lilla vi fick till var 4-taktig, typiskt ridtravar-galopp... Bara benen som rörde sig under ryggen. När vi sedan red ut i skogen fick jag känna på hans RIKTIGA galopp!! Hästen bara flög fram. När ägaren försvann iväg i världens galopp över åkern vågade jag inte riktigt hänga på, och han lyssnade på mig och tog det i min takt! Jag var helt såld på denna häst! Kär!!
Bestämde mig direkt att jag ville ha honom! Jag var med på veterinärbesiktningen och fick se att denna häst var otroligt rädd för sprutor och lät inte vem som helst komma nära honom! Men självklart gick han igenom besitningen. Vi gjorde klart köpet direkt! Jag hade nu en egen häst!
Helt otroligt! En egen häst! Men ingen stallplats.. Jag trodde det skulle vara enkelt, men icke! Satt nästan hela dagarna och letade stallplats! Tog mindre än en vecka, sen hade jag stallplats och några dagar senare körde förra ägaren honom i sin transport till hans nya hem! 
Jag trodde nog att det skulle fortsätta vara en dröm eftersom hästen var så himla snäll! Och ja, visst är han snäll! När han är i stallet... 
Vi har nu kommit över många av de hinder som vi haft under dessa 5 månader. Vi har lärt känna varandra och vi litar på varandra. Vi har kommit otroligt långt på väg. Visst har jag tänkt många gånger i början vad i helsike jag gett mig in på. En häst som inte vill följa med in från hagen, en häst som inte går att klappa i ansiktet, en häst som rycker till varje gång man tar på honom, en som inte går att rida ut på själv, en som inte ens kan gå från stallplanen själv utan sällskap, han kunde inte ens gå med mig när jag gick för hand. 
På dessa månader kan han gå lös till stallet och stannar när jag säger till. Han kan löslongeras (utan lina) i skritt och trav på ridbanan. Vi står ofta och myser och jag kan hålla om hela huvudet på honom. Han står lös i stallet när jag gör iordning honom och mockar osv. Han kan stå med boxdörren öppen när alla hästar blir fodrade och bara stå och vänta på sin mat. Han kommer till mig när jag visslar på honom. Och igår red vi vår första ridtur i skogen, helt själva och helt utan problem. Han som inte kunde gå förut, och allra minst gå först, då ställde han sig på bakbenen direkt och backade i full fart bakåt oavsett vad som fanns där.. Förra veckan galopperade vi först i skogen! Och nu helt själva! Han är glad, busig och det lyser lycka i hans ögon. 
I vår planerar vi att tävla både hoppning och dressyr, självklart på låg nivå. Vi har otroligt mycket jobb framför oss men jag tror att både han och jag längtar efter det. Det finns inga begränsningar för oss. Vi kan göra vad som helst och det kommer vi att göra. Vi ska prova allt!

Jag drömde om en egen häst, en bästa vän! Och det finns inga ord som beskriver detta som vi har tillsammans! 
Oavsett vad han har varit med om bakåt i sitt liv, så kan jag lova honom ett livslångt underbart liv hos mig. Han kommer vara min bästa vän för alltid! 

Tjänstresor är kul, men oj oj oj vad jag saknar Eddy... 3 hela dagar utan honom är faktiskt fruktansvärt jobbigt. Vill bara krama om honom och se att han mår bra och allt är ok. Tur att Cattis tar hand om honom, henne litar jag på till 100%!! Så jag vet att han är i trygga händer, men ändå. Som tur är har jag inga mer resor planerade just nu så inte en dag till utan honom.

Nu har jag börjat planera för framtida träning och gjort huvudgrupper som vi kan träna efter och sen ska jag lägga upp massa övningar under varje huvudgrupp så det blir bra och varierad träning som bygger upp musker, kondition och får honom mjuk och smidig! Sen ska vi naturligtvis ha kul också...

Men nu är det 2 dagar kvar tills jag får se honom igen!