Lita på sin magkänsla och INTE på hovslagare

Jag som aldrig har haft egen häst har därmed inte haft ett eget ansvar över en hästs välmående osv. Detta leder ju självklart till att jag inte har kunskap om vissa saker och måste lära mig mer om detta. Jag är ganska extrem och letar information om olika saker HELA tiden. Så fort det är något jag är osäker på så letar jag information. Något som jag är väldigt dålig på är hovar! Jag tror på att ju mer naturligt för hästen desto bättre, det tycker jag om allt när det gäller hästar. När det gäller hovar så tycker jag ju naturligtvis att det bästa är om hästen kan gå barfota. När jag köpte Eddy så försökte jag ha honom barfota, men han ömmade så mycket att han knappt kunde gå.. Så för att inte Eddy skulle tycka att livet var pest och pina på nya stället så fick han på sig skor, med förhoppning att vi provar igen lite senare. Jag är väl införstådd med att detta är en invänjningsperiod då han är mest van att gå med skor på sig.

Letade hovslagare och fick tag på samma som Eddy hade haft hos förra ägaren (väljer att inte nämna hans namn). Det tyckte jag var bra då Eddy var så nervös och lite rädd för människor och ville inte att någon skulle komma nära. Denna hovslagare var ingen jag hade hört talas om förut, enligt honom hade han jobbat som hovslagare många, många år och samtidigt hade han ett annat jobb så hans företag som hovslagare inte kommit igång runt östergötland än. Han förklarade att han denna första gång inte kunde ta "vitt", eftersom företaget var vilande. Nästa gång skulle han vara igång igen och skulle då ta betalt som vanligt.. Ok, tänkte jag, inga konstigheter. Det är väl en svår branch.
Första gången han skodde gick bra. Eddy var lugn och skötte sig och Hovslagaren satte på skorna (detta var 26 september, 2011). Han sa att hovarna hade gått sönder lite och att det inte var säkert att de skulle sitta kvar då det inte fanns mycket att fästa i.

Efter 8 veckor satt skorna kvar och jag tänkte att det kanske är en bra hovslagare trots allt. Gång nummer 2 (15 november, 2011). Vid det här laget så tyckte jag att Eddys stråle inte såg så bra ut, det såg ut som att det var på väg att bli lite röta. Detta såg jag genom att det blivit ett veck i strålen back mot ballarna och jag kunde "gräva" ut lite svart gegg som luktade ganska illa (detta var på vänster bak). De andra hovarna såg bättre ut, men ändå inte som jag "vill" att en helt frisk stråle ska se ut.
Jag frågade hovslagaren och visade exakt vad jag menade. Han påstod då att "detta är helt normalt när en häst är skodd då den inte har kontakt med marken" (=detta är hans exakta ord!!). 
Jaha, tänkte jag. Men fortsatte att fråga vad jag skulle göra om detta blev värre. Han visade en liten flaska med ett medel "Thrush buster" som man kan använda, men sa att jag inte skulle vara så "hispig".... Så länge hästen inte haltar så är det inget fel på honom...
Jag fortsatte hålla koll på detta och hade på lite äppelcidervinäger "just in case", ett par gånger..

Inför nästa skoning, de 2 veckorna innan, så märkte jag på Eddy att han började bli lite ledsen. Jag tyckte inte att skorna satt så bra. De satt liksom mot ballarna, speciellt på bakfötterna. Det såg inte skönt ut och det såg ut som om det var trångt. Ett par andra i stallet påpekade att det såg ut som att hovslagaren tagit för mycket ut vid tån. Jag har ingen åsikt om detta, men jämför man på de andra hästarna så kanske det stämmer.. Jag är för osäker för att kunna detta.

Hovslagaren var inbokad kl 15:00 den 10 januari, 2012. Jag åkte tidigt från jobbet för att hinna och var tvungen att pga detta jobba hemifrån på kvällen. 30 min innan ringde hovslagaren och var sjuk... Mycket irriterande. Han skulle återkomma snarast för ny tid. Jag sa att det började bli lite bråttom då jag inte tyckte att skorna satt så bra och förklarade läget med ballarna. Men enligt hovslagaren var det ingen fara.

Ett par dagar senare ringde han och ny tid bokades den 16 januari, 2012.
När han kom så visade jag återigen strålen samt ifrågasatte hur skon satt och sa att jag tyckte att det inte såg bra ut. Jag sa rakt ut att det ser ut som att han har för stora skor på sig. Hovslagaren sa att det ska se ut så och sen sa han att han skulle sko på ett annat sätt denna gång. Han hade lovat mig snösulor och de hade han med sig som han klippte till för att de skulle "passa". Tyckte dock att även de var för stora då det blev som en "ficka" fram i tån och ifrågasatte och undrade om det inte kunde komma in mer fukt då? Det kunde det inte enligt hovslagaren. Han skodde precis likadant som sist och sa att detta är det allra bästa för hästen och att jag skulle lita på honom som verkligen kan sina saker...
En annan häst i stallet har samma hovslagare och blev skodd (på samma sätt, men inte lika illa) efter Eddy. När denna häst en gång ville sätta ner bakfoten, antagligen för att återfå lite balans, (jag såg allt då jag stod inne i Eddys box och tittade!) blev hovslagaren så förbannad så han KASTADE ner bakbenet på henne och slog henne med HAMMAREN på rumpan. Men huvudet på hammaren! Stackars Ida blev jätterädd och fick antagligen mycket ont. Då det bara var dottern som såg detta, mamman var nog inte där då, så blev han inte tillsagd. Inte lätt för en 12-åring (?) att säga till en vuxen karl om detta! Det hade inte jag heller vågat. Men oj oj oj, om han hade slagit Eddy... Då hade han vetat att han levde!!

I måndags, 13 februari, och ungefär en månad sedan hovslagaren var sista gången, ser Eddys hovar allt annat än bra ut. Förra veckan kom en annan hovslagare till stallet och vännerna i stallet visade Eddy för honom. Då han är en ärlig hovslagare som inte pratar skit om andra i samma bransch, så blev hans kommentar "så där hade jag inte skott en häst". 

Nu till det värsta: Eddy har strålröta!!! Det är värst i vänster bak, dvs samma hov som jag flera, flera gånger frågat hovslagaren om. I måndags, 13 februari, insåg jag detta då den bakhoven "rasade" när jag kratsade den. Jag är väldigt noga att få bort skit under snösulorna. Massa äckligt, svampigt horn bara lossnade under hoven. Strålen såg för jävlig ut! De andra 3 hovarna såg bättre ut, men fick sig en skvätt med äppelcidervinäger. Vänster bak fick både strålrötemedel och jodopax på sig.
Igår, tisdag, var det lika illa, om inte värre på vänster bak.
Kunde inte låta bli att ta bilder:

Nedanstående bild visar tydligt att strålen är angripen. Längst mot tån är strålen helt borta och det är otroligt fuktigt. De hack som syns i strålen är de som hovslagaren gjorde när han skar bort från förra skoningen.
Man ser också hur illa skon sitter.


På denna, tyvärr lite suddiga bild, ser man hur jag får ner en bit av en trasa i vecket (som var helt normalt enligt hovslagaren).


Här har jag haft på jodopax för att torka ur och senare gjorde jag ett "omslag" där jag hade jodopax på bomull som jag la i hoven och sen täckte med silvertejp. Detta fick Janne ta bort i morse.

Nu har jag ringt och bokat tid med en välkänd hovslagare med mycket gott rykte (Roger Björn) och som har ordning på sitt egna företag! Jag hoppas jag aldrig kommer att bli lurad igen av någon ska ska föreställa expert. Jag kommer fortsätta ifrågasätta och ställa hur mycket "dumma" frågor som helst.

Jag ska alltid lita på min magkänsla från och med nu!


Kommentarer
Postat av: Tove

Usch, när det gäller hovslagare ska man verkligen inte fortsätta med någon som man känner sig tveksam inför, för man har oftast rätt då man känner sin egna häst bättre än hovslagaren.



Jag vet hur krångligt det är med hovar då Acers hovar alltid varit lite krångliga och svåra att sko för han har så tunna hov väggar (?) så vi har fått byta hovslagare ett par gånger då vissa inte verkat förstå detta.



Jag hoppas verkligen att det funkar med den nya hovslagaren och att han kan få ordning på lilla Eddy's hovar! :)



Som sagt; Hovarna gör hästen.

2012-02-15 @ 11:37:43

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0