He's Eddy

Jag fick frågan från en stallkompis om "vad har ni gjort för framsteg under hösten".. Jag har inte tänkt på det och kunde inte riktigt svara. Men jag tror att det är väldigt viktigt att komma ihåg alla framsteg vi gör tillsammans för att lättare kunna hantera motgångar. Jag har också tänkt på att även om man inte får motgångar eller gör framsteg, dvs om man står still, borde också räknas! Det borde ju vara ett gott tecken? Eller hur?

 

För att blicka tillbaka på år 2012, så har det ju hänt otroligt mycket med både mig och Eddy och oss tillsammans. Eddy börjar sätta sin personlighet på plats och jag tror han har haft det lite jobbigt psykiskt ett tag. Han är ju ändå på väg att bli vuxen och vem hade inte en jobbig period då? Han börjar bli tuffare, både mot mig och i hagen. Jag tror ändå att han är en ganska tuff häst, med ett tufft psyke och att det är den egenskapen som börjar växa tillbaka. Sen kommer han alltid vara sprallig! När man rider ut själv nu blir han osäker på saker men han går på, visst, han kan tjafsa och bli tvåbent och vilja vända, men sen går han och är ändå framåt vid alla otäcka saker. För ett år sedan beskrev jag honom såhär: Eddy är rädd för 2 saker, sådant som rör sig och sådant som inte rör sig". Jag får nog omformulera det till: Eddy är skeptiskt/uppmärksam mot 2 saker, sådant som rör sig och sådant som inte rör sig". Det som är bra är att han är nyfiken på saker. Jag uppfattar inte Eddy som rädd längre, däremot är han fjantig ibland eller kanske försöker han bestämma över mig? Oavsett så måste jag sätta mål på mig att bli tuffare mot honom. Jag kommer alltid skämma bort Eddy, det kommer inte ändras, men han måste sköta sig och han måste lyssna på mig! Inne i stallet gör han det, han är jätteduktig och vi ha otroligt bra kommunikation där. Det måste jag ta med mig till ridningen och all annan träning. I stallet vet han vad som är rätt och fel och han lyssnar, visst kan han testa gränser, men inget mer än så!

 

2012 var också året Eddy kom på att det var roligt att bocka och att en galoppfattning blir roligare om man gör det med en spark. Detta år lyckades matte ramla av 3 gånger, för att inte tala om hur många blåmärken hon fått av alla träd som Eddy lyckats klämma mattes knän/ben mot.

Under vår och sommar gjorde vi otroliga framsteg inom alla inriktningar. Under hösten har vi ju också gjort framsteg, främst inom kommunikation och tillit, men även inom ridningen och främst modet att rida ut själva. Tyvärr har det varit en stor motgång som jag måste kämpa med. Nu när Eddy kommit på det där med bocka så har matte blivit mesig! Han lyckades ju få matte att flyga ute på fältet. Han vart riktigt chockad när matte helt plötsligt var på backen och inte på ryggen, och han har faktiskt inte gjort så igen. Men det är ju det här med minnen!! Att ett litet minne kan ställa till det. Men vi kämpar på! Jag vet ju att han inte är elak utan bara glad och pigg!

Vi har tränat lite western-övningar och det går kanon. Dock tror jag inte att jag är en western-ryttare helt, men jag tycker väldigt mycket om principerna och övningarna. Jag plockar det jag tycker om från alla olika instanser och tar det som är kul, nyttigt och det som passar oss. Jag kommer aldrig att placera mig och Eddy i ett fack! Vi gör det som passar och det som är kul! Så kommer det alltid att vara =o)